Måndagar är alltid värst. Idag har det varit en sån där jobbig måndag. Vi har inte gjort några jobbiga saker direkt, bara haft olika föreläsningar och börjat med lite sjukvårdsutbildning. Vilket jag tycker är intressant. Men ibland får jag bara känslan av vad fan jag har gett mig in på. Jag har nog inte vant mig ännu vid allt ännu. Det är så intensivt allting och det är nästan aldrig man får en stund för sig själv eller lite egen fritid. Nu ska jag ju vara här i nästan två veckor igen och det bidrar väl lite. Fast vi kommer få åka hem redan klockan 09.30 torsdagen den 10 september. Så då blir det ju nästan en långhelg :) Jag har också varit otroligt trött hela dagen och skulle lätt kunna somna redan nu. Men lite till får jag hålla mig vaken.

Det är bara att hoppas på att jag vaknar upp med ett positivare humör imorgon. Jag har ju som sagt velat fram och tillbaka om lumpen men nu har jag bestämt mig för att jag ska klara av det. Jag får helt enkelt räkna med att ibland kommer det dagar då det känns tuffare. Men jag skulle ju inte göra nåt annat vettigt om jag var hemma heller.

Det här blev ju inget positivt inlägg :P
Jaja, hejsvejs!

Egentligen borde jag ha sovit för en timme sen. Men så blev det inte. Jag och Calle invigde Scrubs boxen med att titta på de två första avsnitten. Nu var jag tvungen att se så mitt Internet fungerade. Vilket den gör mycket bra :) Men nu är det läggdags. Klockan står på 05.30 imorgon. Logement 10:s lag säger att vi ska va klara för städning klockan 06.10. Det brukar ju gå sådär för vissa ^^ Men som tur är ser dagen ut att bli ganska lugn imorgon. Genomgång hela förmiddagen och det ser även ut som att vi kommer få sluta efter middagen. Hoppas hoppas.

Nu ska jag bara hitta öronpropparna innan jag somnar.
Godnatt!

Fem veckor har gått och det är lika bra att göra Enköping till mitt andra hem. Men då krävs vissa saker. Frågan är bara hur jag hade tänkt att hinna med allt...

 

1. Gitarren har redan hängt med hela förra veckan. Ett måste helt enkelt. Lite trängre i skåpet är det negativa.

 

2. Min dator. Say no more.

 

3. Idag har jag köpt ett mobilt Internet. Nu kommer jag kunna blogga och ha koll på allt som händer :D Slipper jag sitta där helt isolerad och undra om någon har puffat mig på facebook idag.

 

4. En sån där iPod.

 

5. Har köpt en ny bok också. Har äntligen bestämt mig för att nu ska jag läsa ut alla tre Sagan om Ringen böckerna (eller Ringarnas Herre som den heter i den ny översatta versionen) Har redan läst den första boken för många, många år sedan. Men nu börjar jag om på nytt.

 

6. En klocka har jag också köpt. 199 kr på teknikmagasinet. Har aldrig varit en klock-människa. Men det är väldigt använbart i lumpen när befälen står och säger "Tid för detta... 4 minuter". Jag får helt enkelt ta och vänja mig vid den.

 

7. Scrubs :)

Godmorgon!

Igår var jag, Mattias, Magnus och Tomas på söder. Vi började med att äta oss tjocka på Pizza Hut för att sedan gå och se Inglourious Basterds på bio. En sak är säker och det är att det finns bara en människa som kan göra en sådan film och det är Quentin Tarantino. Den var riktigt bra, ganska sjuk men med en massa humor. Att se Brad Pitt som en nazi-jagande redneck gör jag gärna igen.

Det hände ju även något annat stort innan bion. Vem hänger på Coop Extra Medborgarplatsen om inte Johan Palm plus flickvänn :P Jag ville nästan bara lägga mig ner på marken och skrika. Nästan ^^

Nu har jag öppnat presenter. Höhöhö.

 

1. En helkroppsmassage. När lumpen har satt sig i hela kroppen.

 

2. Mobilt Internet (På papper). Det är ju jobbigt att va Internetberoende. Införskaffas imorgon!

 

3. Scrubs. Säsong 1 och 2. Bra avkoppling efter långa dagar.

 

4. Kenny Begins. Present från brorsan. Det är inte mycket vi har gemensamt. Men Kenny Starfighter är ett undantag ^^

 

5. Pengar.

 

Så här ser man ut när man fyller 19. Kåsan och besticken i högsta hugg är viktigt.

 

Present nr 1. Uppstigning klockan 05.20 för att städa, ha morgonträning och göra sig klar för strid (måla sig grön typ)
Present nr 2. Springa runt i skogen, skjuta på uppdykande mål och skrika ANSATSVIS FRAMÅT! KLAR! SKYTTAR KLOCKAN 12! (Det var faktiskt kul)
Present nr 3. Det slutade regna och blev soligt på eftermiddagen.
Present nr 4. Få ledigt redan klockan 19.00
Present nr 5. Såg två stycken Simpsons avsnitt på TV!
Present nr 6. Kunde i lugn och ro koka mig en kopp te och i lugn och ro sitta ute och dricka upp den :D Det är sällan man får en stund för sig själv, och då man inte har en tid att passa.
Present nr 7. Sova klockan 22.00

Sammanfattning: Med tanke på förutsättningarna så blev det en bra födelsedag. En som jag med säkerhet kommer att minnas. Nu väntar jag på att få lite presenter och fira med familjen här hemma. Ikväll blir det bio :D

Snart åker jag tillbaka till Enköping. Bussen går 21.10 från centralen. Jag har hört ryckten om att veckan som kommer ska va en stridsvecka. Så vi ska fokusera mycket på strid. Kan nog bli spännande. Jag kommer inte ha något Internet i veckan så det lär inte bli några uppdateringar. Kanske vi får tillgång till datorerna men jag är inte säker. Men nu är det den första gången vi får komma hem två helger i rad, så nästa helg är jag hemma igen. Då hoppas jag det ligger ett litet paket och väntar på mig här hemma med mobilt Internet ^^ Det är faktisk ganska jobbigt ibland att va helt isolerad och inte ha någon aning om vad som händer.

Ses nästa helg!

Efter den första underbara, men korta permissionen var det dags för 8 dagar i fält. 8 dagar utav frystorkad mat, iskalla duschar, tält och sovsäckar. Helt ärligt en av de tuffaste veckorna i mitt liv tror jag. Det var så otroligt intensivt med långa dagar. Klockan 6 kommer vårt befäl in och skriker "Uppställning om 8 minuter!" Oj vad jag önskade att jag var någon annanstans de stunderna ^^ Eller när vi klockan elva på kvällen är ute på ett fält för att öva på att gräva ner minor och på någotvis försvinner ett spett som va har använt och vi kan inte gå där ifrån innan det är funnet igen. 40 stycken trötta soldater som tvingas gå skallgång efter ett spätt på en åker är ingen glädje succé direkt. Man var irriterad på allt och alla.

Men jag överlevde fältveckan och det var faktiskt någonstans i slutet där som jag ändå äntligen började komma in i hela lumpen livet. Nu har jag överlevt hela 4 veckor och nu börjar det kännas riktigt bra. För helt ärligt, visst ibland vill man inget hellre än att komma där ifrån. Men sen tänker jag på allt som jag får uppleva. Hade jag suttit i kassen på konsum ett år hade det inte gett mig mycket mer än pengar. Nu gör jag något som jag med säkerhet kommer minnas resten av mitt liv.

Det där får duga som en summering av mina 4 veckor där jag har känt mig helt isolerad från omvärlden. Men nu är det tuffaste över och nu är det bara att köra på. Jag har glömt att nämna en massa saker och jag är säker på att det är vissa som vill veta mer om hur det är att göra lumpen. Det kommer jag lovar, jag har 10 månader kvar att blogga om ;)

Jag måste bara börja med att säga att jag tycker ordet "värnplikt" är ett ganska så läskigt ord. För om det var något som jag tyckte var extra jobbigt i början var att det egentligen inte finns något val. Även om det är ganska annorlunda idag. Men känslan av att inte kunna gå där ifrån när jag ville utan att riskera böter eller fängelse är inget jag var van vid. För det tog sin tid att vänja sig vid begränsad frihet. Jag ska nu försöka göra någon slags summering. Jag vet inte hur jag ska börja...

Jag gör alltså lumpen vid Ledningregementet i Enköping. Ungefär 50 minuter med buss från Stockholm central. Måndagen den 27 juli drog allt igång. Den dagen spenderades mest med att stå i långa köer för att hamnta ut en massa materiel och kläder. Det var också den natten som vi fick sitta uppe till klockan två bara för att vi var tvungna att sy våra kragspeglar. Jag minns inte exakt allt vi gjorde under de två första veckorna innan vi äntligen skulle få våran första helg permis. Men det gick väldigt mycket ut på att komma in i rutiner, ha exercis, börja använda vapnet och skjuta lite. Ja helt enkelt så var vi väldigt militäriska.

Dem som känner mig vet att jag har varit väldigt tveksam och undrat under hela sommaren vad jag egentligen har gett mig in på. Man kan säga under de första två veckorna var jag som en berg och dalbana. Ibland tyckte jag att det var ganska okej med allt, och ibland ville jag bara därifrån så fort som möjligt. För åter igen har det visat sig att jag har den trögaste startsträckan som finns. Det var nästan samma sak när jag började gymnasiet. Att börja något helt nytt och träffa en massa nya människor är något som det tar väldigt lång tid för mig att anpassa mig till. Men tillslut så trivdes jag jättebra i gymnasiet. Hur det då är att anpassa sig till lumoen som bara är nya saker kan ni förstå hur svårt det har varit ibland.

Fortsättning följer ^^

Vissa saker måste sägas innan jag bloggar vidare. Den här bloggen har alltså fått en nystart, och då kan man ju samtidigt passa på att se till att det blir en bra blogg. Jag har ju verkligen något att blogga om nu. Något som jag tror många kan tycka vara lite spännande och kul att läsa om. Så fler besökare ska jag försöka skaffa. Nu ska jag säga några saker bara.

1. Jag är inte exakt hundra på vad jag får skriva. Det finns ganska så mycket inom försvaret som är "hemligt" och det är därför inte tillåtet att blogga och skriva exakt allt vi gör. Men jag ska kolla upp det lite närmare. Mycket kan man nog skriva om ändå.
2. Dålig tillgång till Internet. Det finns några datorer där men ännu har vi inte fått några konton. Men jag fyller år på onsdag och jag funderar på att önska mig ett mobilt Internet så då ska det inte vara nåt problem. Man får ju ha med sig en egen dator.
3. Dåligt med tid. De här 4 första veckorna har varit otroligt intensiva och vi har inte fått mycket tid till annat. Men det kommer bli bättre med tid ju längre in i utbildningen jag kommer. Det är ett extra högt tempo nu i början.
4. Fotoförbjud. Man får inte fåta innanför området så det kommer antagligen bli snålt med bilder. För kommer någon på mig med att ha laddat upp bilder utan tillstånd kan det nog bli mindre kul. Däremot så fotar våra befäl ibland och de bilderna ska vi få ut på skiva vid något tillfälle.
5. Kommer det då gå att blogga? Ja, men det kommer inte alltid va dagliga uppdateringar.

Så, nu har jag lyckats undvika att skriva vad jag har gjort och babblat på med annat istället ^^ Men jag lovar det kommer. Imorgon ska jag skriva allt som jag vågar skriva :P

Då var det äntigen dags att få fart på den här bloggen! Nu har det gått ca 4 veckor sen jag bloggade senast, vilket betyder att jag har en herrans massa saker att skriva. Det är så mycket att jag inte ens vet vad jag ska börja med. Det här inlägget får istället bara symbolisera bloggstarten igen. Inlägg om vad jag har gjort, funderat och upplevt under uppehållet återkommer jag med.

Välkomna