Jag måste bara börja med att säga att jag tycker ordet "värnplikt" är ett ganska så läskigt ord. För om det var något som jag tyckte var extra jobbigt i början var att det egentligen inte finns något val. Även om det är ganska annorlunda idag. Men känslan av att inte kunna gå där ifrån när jag ville utan att riskera böter eller fängelse är inget jag var van vid. För det tog sin tid att vänja sig vid begränsad frihet. Jag ska nu försöka göra någon slags summering. Jag vet inte hur jag ska börja...

Jag gör alltså lumpen vid Ledningregementet i Enköping. Ungefär 50 minuter med buss från Stockholm central. Måndagen den 27 juli drog allt igång. Den dagen spenderades mest med att stå i långa köer för att hamnta ut en massa materiel och kläder. Det var också den natten som vi fick sitta uppe till klockan två bara för att vi var tvungna att sy våra kragspeglar. Jag minns inte exakt allt vi gjorde under de två första veckorna innan vi äntligen skulle få våran första helg permis. Men det gick väldigt mycket ut på att komma in i rutiner, ha exercis, börja använda vapnet och skjuta lite. Ja helt enkelt så var vi väldigt militäriska.

Dem som känner mig vet att jag har varit väldigt tveksam och undrat under hela sommaren vad jag egentligen har gett mig in på. Man kan säga under de första två veckorna var jag som en berg och dalbana. Ibland tyckte jag att det var ganska okej med allt, och ibland ville jag bara därifrån så fort som möjligt. För åter igen har det visat sig att jag har den trögaste startsträckan som finns. Det var nästan samma sak när jag började gymnasiet. Att börja något helt nytt och träffa en massa nya människor är något som det tar väldigt lång tid för mig att anpassa mig till. Men tillslut så trivdes jag jättebra i gymnasiet. Hur det då är att anpassa sig till lumoen som bara är nya saker kan ni förstå hur svårt det har varit ibland.

Fortsättning följer ^^