Vi ska sluta när planeterna stannat
Montage
Valborg
En helg på landet
Running with scissors
"När man inte har bättre saker för sig"
Talkin' about Simpsons
Från Orminge till Midsommarkransen
Flyttfågel
Tillbaka till framtiden
Det här kommer nog bli ett rörigt inlägg, flummigt och tankspritt. Det skrivs även på tom mage.
Hur gammal är jag? 19 år (nästan 20) svarar i alla fall pappa när jag frågar, och det borde stämma. Det är ju ingeting egentligen, det är ju knappt att jag har kommit in i målbrottet och fått fjun på hakan, nästan... Så om jag skulle välja att skjuta på mina planer ett år så skulle jag nästa höst vara 20 år (nästan 21), vilket inte heller är någon ålder. Det är ju nu jag har chansen att göra det jag vill utan att känna någon egentlig press. Frågan är bara vad jag skulle göra det kommande året? Hitta något nytt jobb, resa lite och bara känna mig lite mer redo. För det känner jag just nu, det skulle vara skönt att få bli ett år äldre innan jag stack iväg, men jag vet inte, det mesta av allt det här är ändå seriöst skitsnack.
Linköping lockar ändå, just nu ligger det tillexempel en jättefin lägenhet uppe på nätet som jag inte skulle tacka nej till att få flytta in i. Men jag vet inte... När är det jag måste svara JA eller NEJ på intagningsbeskedet? I juni tror jag, om 2 månader...
Gud (du som inte finns) kan inte du skriva en kommentar och säga vad jag ska göra, skulle vara mycket enklare så. Eller ni gnälliga människor ute på Värmdö som klagar på att jag lägger fel post i fel brevlåda, eller du snälla tant ute i Gustavsberg som önskade att du hade nåt att bjuda på när jag kom in stelfrusen efter att ha snurrat runt på en moppe i för många minusgrader. Eller någon annan?
Eller jag... bläähhh...
OBS
Jag ryser i hela kroppen...
Läggdags?
Jag är trött...
Nu bloggar jag inte om det som var meningen
Nu hände det igen... Jag skrev föröka istället för försöka. Varje gånga jag skriver föröka (där hände det igen, det ska stå försöka) så hoppar alltid s:et bort. Jag skulle inte ha bloggat om det om det inte var så att det verkligen händer exakt varje gång utan undantag! Jag får alltid gå tillbaka och rätta till. Då kan jag ju använda mina psykologiska talanger och fråga varför? Men jag har inget bra svar. Det enda jag tänker på när jag hör ordet föröka är en äng full av kåta kaniner som bara springer runt och inte vill något annat än att just föröka sig.
Jag är väl dålig på svenska kanske.
En gammal hobby
Titta vad jag hittade i min låda när jag städade idag. När jag var runt 12-13 år höll jag och mina kompisar på med Warhammer för fullt. Sen tröttna vi alla. Hur många timmar som lades ner på att sitta och måla små Sagan om Ringen gubbar har jag ingen aning om. Eller hur mycket pengar som har lagts på att köpa specialfärger eller sand och gräs för att ha på dom små plattorna. Jag hade till och med ett speciellt Warhammer bord under min säng.
Nu är det okej
Godnatt
Inget bättre för mig
Ligger förresten och lyssnar på Bo Kaspers Orkester, många fina låtar.
Att leva med en kanot
Ni kanske inte vet det här med den senaste trenden från länderna i fjärran är att ha en kanot i vardagsrummet. Det är bara en tidsfråga innan Simon och Tomas kommer nappa på trenden och inreda alla vardagsrum med en egen kanot. Det finns många fördelar kan jag lova. Ett mycket trevligt sällskap som inte klagar över mycket. Får man tråkigt kan man titta bort och glömma att den finns där, sen när man upptäcker den igen blir man jätteförvånad och undrar vad fan den gör här. Sen övergår förvåningen till glädje, man åker på bilsemester tillsammans och lever ett lyckligt svenssonliv.
Det jag försöker säga är att pappa har köpt en kanot som han har placerat så fint vardagsrummet. Jag inväntar med spänning stunden då havsnivån stiger och skapar en privat sjö i i vårt hus. Eller dagen då pappa lyckas hänga upp den i carporten. Tills dess får jag nöja mig med att snubbla över den.
En liten rubrik
Men nu är det helg :D Ikväll ska jag träffa lite folk i stan. Med folk menas viktiga personer som Paula och Jossan, och så tror jag även att Stefan och Adam gör oss sällskap. Ska bli skönt att få prata och dricka bort den här dagen :P
Nu måste jag fix nåt att äta, eller jag måste nog duscha först. Intressant läsning, jovisst.
Hår, mer hår och tjejröst
Den här mannen har nog världens mest fascinerande frisyr. Det går ju inte att låt bli att undra hur han tvättar det? Två timmar i duschen och en förpackning XXL MEGASCHAMPO? Han heter i alla fall Claudio Sanchez och är sångare i en grupp som kallar sig Coheed and Cambria. Jag har gillat dom i flera år utan att egentligen riktigt veta varför, brukar inte riktigt vara min musiksmak annars. Men dom har bra melodier och låter unika. Han låter ju som en tjej när han sjunger.
The Suffering
Ba
Snöhögen ba: Asså jaa dööör!
Ja ba: Hahaaa
Liar liar, pants on fire.
Den här finalen blev gensat mycket tråkigare. Nu känner jag inte för att hålla på något lag.