Vi ska sluta när planeterna stannat


Montage


"Eyyyeewww"?


Källa


Valborg


En helg på landet


Running with scissors

 

"När man inte har bättre saker för sig"


Talkin' about Simpsons


Från Orminge till Midsommarkransen


Flyttfågel



Fågeln: Kvidderivitt kvittkvitt kvididididvitt

Du: Va?

Google Translate: Klicka på mig! (fågeln)

Du: Okej

Tillbaka till framtiden


Det här kommer nog bli ett rörigt inlägg, flummigt och tankspritt. Det skrivs även på tom mage.

Får tuppjuck på framtiden just nu. Den är typ fel eller rätt, jag vet inte. Om man skulle göra en checklista som innehåller två punkter (jo jag gjorde en illustration av listan till och med, amitiöst) så skulle punkterna vara: Veta vad jag vill göra och Veta när jag vill göra det som jag vet att jag vill göra. (Sidospår: Nu har jag varit och ätit, så "på tom mage" stämmer inte längre, däremot så ligger jag och skriver det här inlägget "på mage") Det känns bra att jag vet jad jag vill, men dom senaste dagarna har jag funderat på om jag verkligen vill det nu, i höst alltså.

Hur gammal är jag? 19 år (nästan 20) svarar i alla fall pappa när jag frågar, och det borde stämma. Det är ju ingeting egentligen, det är ju knappt att jag har kommit in i målbrottet och fått fjun på hakan, nästan... Så om jag skulle välja att skjuta på mina planer ett år så skulle jag nästa höst vara 20 år (nästan 21), vilket inte heller är någon ålder. Det är ju nu jag har chansen att göra det jag vill utan att känna någon egentlig press. Frågan är bara vad jag skulle göra det kommande året? Hitta något nytt jobb, resa lite och bara känna mig lite mer redo. För det känner jag just nu, det skulle vara skönt att få bli ett år äldre innan jag stack iväg, men jag vet inte, det mesta av allt det här är ändå seriöst skitsnack.

Linköping lockar ändå, just nu ligger det tillexempel en jättefin lägenhet uppe på nätet som jag inte skulle tacka nej till att få flytta in i. Men jag vet inte... När är det jag måste svara JA eller NEJ på intagningsbeskedet? I juni tror jag, om 2 månader...

Gud (du som inte finns) kan inte du skriva en kommentar och säga vad jag ska göra, skulle vara mycket enklare så. Eller ni gnälliga människor ute på Värmdö som klagar på att jag lägger fel post i fel brevlåda, eller du snälla tant ute i Gustavsberg som önskade att du hade nåt att bjuda på när jag kom in stelfrusen efter att ha snurrat runt på en moppe i för många minusgrader. Eller någon annan?

Eller jag... bläähhh...


OBS

 

Jag ryser i hela kroppen...


Läggdags?

Det finns inget som är jobbigare än att behöva gå och svara i telefonen när man har hittat den perfekta ställningen i soffan. Usch...

Jag är trött...

Nu bloggar jag inte om det som var meningen

Varför blev jag nu väldigt pepp på att jobba imorgon? Hmmm... Bäst att försöka behålla den känslan och somna bumms.

Nu hände det igen... Jag skrev föröka istället för försöka. Varje gånga jag skriver föröka (där hände det igen, det ska stå försöka) så hoppar alltid s:et bort. Jag skulle inte ha bloggat om det om det inte var så att det verkligen händer exakt varje gång utan undantag! Jag får alltid gå tillbaka och rätta till. Då kan jag ju använda mina psykologiska talanger och fråga varför? Men jag har inget bra svar. Det enda jag tänker på när jag hör ordet föröka är en äng full av kåta kaniner som bara springer runt och inte vill något annat än att just föröka sig.

Jag är väl dålig på svenska kanske.

En gammal hobby




 

Titta vad jag hittade i min låda när jag städade idag. När jag var runt 12-13 år höll jag och mina kompisar på med Warhammer för fullt. Sen tröttna vi alla. Hur många timmar som lades ner på att sitta och måla små Sagan om Ringen gubbar har jag ingen aning om. Eller hur mycket pengar som har lagts på att köpa specialfärger eller sand och gräs för att ha på dom små plattorna. Jag hade till och med ett speciellt Warhammer bord under min säng.


Nu är det okej

Godnatt


Inget bättre för mig

Får jag gå och lägga mig redan klockan elva en lördaga? Är inte det emot någon slags EU regel? Typ som att gurkor inte får vara böjda? Jag är sjukt trött just nu. Antingen så går jag och lägger mig eller så kommer jag sitta här och publicera jättemånga blogginlägg för att hålla mig vaken.

Ligger förresten och lyssnar på Bo Kaspers Orkester, många fina låtar.

Att leva med en kanot


Ni kanske inte vet det här med den senaste trenden från länderna i fjärran är att ha en kanot i vardagsrummet. Det är bara en tidsfråga innan Simon och Tomas kommer nappa på trenden och inreda alla vardagsrum med en egen kanot. Det finns många fördelar kan jag lova. Ett mycket trevligt sällskap som inte klagar över mycket. Får man tråkigt kan man titta bort och glömma att den finns där, sen när man upptäcker den igen blir man jätteförvånad och undrar vad fan den gör här. Sen övergår förvåningen till glädje, man åker på bilsemester tillsammans och lever ett lyckligt svenssonliv.

 

Det jag försöker säga är att pappa har köpt en kanot som han har placerat så fint vardagsrummet. Jag inväntar med spänning stunden då havsnivån stiger och skapar en privat sjö i i vårt hus. Eller dagen då pappa lyckas hänga upp den i carporten. Tills dess får jag nöja mig med att snubbla över den.


En liten rubrik

Ibland är jag lite förvånad över att jag överlever vissa dagar på jobbet. Idag ver en sån. Jag fick knappt in all post i bilen.

Men nu är det helg :D Ikväll ska jag träffa lite folk i stan. Med folk menas viktiga personer som Paula och Jossan, och så tror jag även att Stefan och Adam gör oss sällskap. Ska bli skönt att få prata och dricka bort den här dagen :P

Nu måste jag fix nåt att äta, eller jag måste nog duscha först. Intressant läsning, jovisst.

Hår, mer hår och tjejröst

 

Den här mannen har nog världens mest fascinerande frisyr. Det går ju inte att låt bli att undra hur han tvättar det? Två timmar i duschen och en förpackning XXL MEGASCHAMPO? Han heter i alla fall Claudio Sanchez och är sångare i en grupp som kallar sig Coheed and Cambria. Jag har gillat dom i flera år utan att egentligen riktigt veta varför, brukar inte riktigt vara min musiksmak annars. Men dom har bra melodier och låter unika. Han låter ju som en tjej när han sjunger.

 


The Suffering


Ba

 

Snöhögen ba: Asså jaa dööör!

 

Ja ba: Hahaaa


Liar liar, pants on fire.

Jag ljuger ju för er! Men inte medvetet, jag är bara förvirrad. Men en viktig slutsats kan jag dra från mitt ljug. Inte en jävel som läser den här bloggen bryr sig om ishockey ^^ Vadå Djurgården vs. Linköping i SM-final i ishockey? Det är ju Djurgården vs. HV71! Det har handlat för mycket om Linköping den senaste tiden att jag tror allt kretsar kring den staden. HV71 vet jag knappt var dom kommer ifrån... Typ Husqvarna? Ett gäng symaskiner på is? Jaha dom är visst från Jönköping.

Den här finalen blev gensat mycket tråkigare. Nu känner jag inte för att hålla på något lag.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0