Den 17 december 2009 kommer jag alltid att minnas. Det var dagen då bussar ställdes in i Nacka, bilar körde av vägen och en rejäl snöstorm drabbade Stockholm. Men det som gör att jag kommer att minnas den är att under den värsta stormen sitter jag på en moped och hoppas på att det jag kör på fortfarande är en väg.

Det är nu när jag är hemma och får se allt kaos på tv som jag fattar vilken jävla bedrift jag och en del andra på mitt jobb lyckades med idag. Det är nog bland det läskigaste jag har gjort att sätta mig på en moped fullastad med post för att köra sträckan Orminge - Gustavsbergs Hamn. Jag såg inte mer än 10 meter framför mig och jag fick ha skorna nere i marken hela tiden så dom kunde agera stödhjul. För det var riktigt nära flera gånger att jag skulle välta. Oplogat, spårigt och usel sikt. Men jag lyckades ta mig fram med livet i behåll även fast jag en gång lyckades tappa balansen vilket resulterade i en 180 graders sliring över på motsatta körfältet. Det är bara tur att det inte kom någon bil just då. Som tur var klarnade det upp senare och hemresan blev inte lika dramatisk.

Jag gillar snö, men att sitta på en moped under en snöstorm undviker jag gärna. Det var lite som att gå på lina.